Hanna

1 juni 2013 16:27

Stämmer verkligen, alla är vi unika och värdefulla.
Jag har många gånger sagt till andra att hela livet är som en hinderbana. Vissa hinder är roliga att ta sig över, lätta och roliga, andra är kluriga men fortfarande roliga. Sedan finns det hinder som är svåra, hinder som man behöver hjälp att ta sig över. Man kanske behöver en extra hand som pekar, drar, lyfter, håller eller puttar. Man kanske bara behöver råd kring hur man ska ta sig över hindret.
Hela livet är en hinderbana, vissa hinder är svåra, men inga hinder är omöjliga.

Rickard

1 juni 2013 17:53

Det tycker jag var en väldigt bra liknelse! Stämmer precis! Livet är inte alltid lätt och ibland behöver man en hjälpande hand :)

Sara

2 juni 2013 02:29

Väldigt fint inlägg :)

Rickard

2 juni 2013 10:25

Åh, tack så mycket :D

Rikard10

3 juni 2013 01:19

De finns människor som säger att dom förstår precis hur de känns.
Men har man aldrig mått psykiskt dåligt så e de väldigt svårt att förstå eller föreställa sej hur de e å känns, jag skulle vilja påstå att de e nästintill omöjligt.
Hur svårt de faktiskt e att bara försöka få till ett leende ibland.
Att de finns dagar då man verkligen inte orkar.
Hur tankar å känslor så lätt tar över.
När de där mörka dunklet e de enda som syns, de enda som styr.
Hur livsgnistan verkligen e som bortblåst, den finns inte.
Nån släckte lampan å tog den med sej...

De e svårt att sätta ord på de.
Även jag trodde för några år sedan hur de kändes.
Men med facit i hand så kan jag säga att jag va inte ens i närheten av den verkliga känslan.
Svårt att förklara för dom som aldrig känt de.
De finns så många som tror att de bara e å rycka upp sej, ta tag i de så blir de bra.
Hade de vart så enkelt som vissa tror, då hade vi nog alla mått toppen.
Ibland önskar man att de skulle gå å låna ut hjärnan till andra, bara för nån timme så folk kunde få känna att de e inte bara e å ta sej i kragen.
Att de faktiskt finns sånt som kan tynga ner en så djupt att man bara ser en utväg...
Livet e inte enkelt.
Lättare för somliga å svårare för andra.
Vi e ju som sagt olika allihopa.

Bra skrivet av dej.

Rickard

3 juni 2013 10:21

Hej, tack för din kommentar!
Jag förstår helt vad du menar. Ibland behöver man förståelse av exempelvis en nära vän som gått igenom något liknande medan man ibland faktiskt behöver professionell hjälp.

Be safe!
- Rickard

Rikard10

3 juni 2013 19:17

Absolut.
Man behöver åtminstone vänner som verkligen vill försöka att förstå, som vill lyssna.
Men behovet av människor som gått igenom desamma e värt så mkt.
Bara att höra, "jag vet precis hur de känns", å verkligen veta att den personen verkligen vet!!
De här kan vändas å vridas på i evigheter, de finns aldrig en "punkt" för ämnet.

Rickard

3 juni 2013 21:33

Det har du alldeles rätt i. Vännerna hjälper så otroligt mycket. Ibland behöver man helt enkelt medkänsla och förståelse och ibland behöver man konkreta vägar ur det jobbiga.